Inskolning och start på dagis/förskola

 I mars var det dags för Alva att börja på dagis/förskolan. Det blev en lång inskolning för lillasyster jämfört med storebror. Vi hade det iofs lite på känn då hon är mer separationskänslig än vad han var och är. Men vi trodde nog aldrig att det skulle ta en hel månad! Vi är så otroligt glada och tacksamma över att vi kämpade för att hon skulle få plats på samma dagis som storebror, det har varit till väldigt stor hjälp för både henne och personalen att han har funnits där som en trygghet. Även om de inte går på samma avdelning och även om hon inte avgudar honom så är han en del av hennes familj och det är inte bara hon som blir "lämnad" på dagis utan även han och han är glad, trygg och trivs. Personalen gick också över ibland med Alva och hälsade på Viggo och de träffas också då och då när de är ute. Och även när inskolningen var klar så är det väldigt betydelsefullt, främst för Alva men även för Viggo, att de lämnas och hämtas på samma dagis.

Varje dag, hela dagarna, i fyra veckor var vi alltså på dagis med Alva. Som tur var kunde vi hjälpas åt och turades om att vara där. Första veckan gick jättebra, hon var så glad och stolt över att vara där. Men andra veckan hade det gått upp för henne att vi inte skulle vara där tillsammans med henne utan att hon skulle lämnas där själv. Det var inte populärt. Hon var ledsen till och från även när vi var där och ville oftast inte att fröknarna skulle göra saker med henne. Så efter fyra veckor hade vi ett samtal med pedagogerna och vi var alla överens om att vi inte kom längre, det blev liksom inte bättre. Hon knöt inte an till fröknarna så länge vi var där. Så veckan efter började vi lämna henne där som vanligt. Det gick helt okej. Lämningarna var jobbiga ett bra tag framöver men blev bättre och bättre och under dagarna var det för det mesta bra, det var perioder ibland då hon blev ledsen. Så efter ett tag, ca en månad innan semestern frågade fröknarna om det var okej att Alva var på Viggos avdelning (den avdelning som hon ändå skulle börja på efter sommaren) i stället. De tyckte att det fungerade bättre när hon var där. Självklart sa vi! Och det blev jättelyckat. Hon trivdes jättebra och lämningarna gick mycket bättre, mindre och mindre ledsen och bara en kort stund tills vi hade gått. Så hon fick en lång och superbra inskolning på sin nya avdelning och fick vara tillsammans med storebror och de nya kompisarna innan sommaren och semestern.

Nu har barnen börjat igen efter semestern, Viggo på sin nya 5-års avdelning och Alva på sin avdelning. Lite ledset och gråt har det varit men inget utöver det normala. Det känns sååå skönt! Tack för att vi har ett så bra dagis och toppen pedagoger!

Mitt tips och råd till alla adoptivfamiljer som har syskon som ska börja på dagis /förskola är att stå på er, ge er inte, det är sååå betydelsefullt för dem att få gå på samma som sitt storasyskon. Det går att lösa om de vill och det är till det bästa för barnen, som är det viktigaste.
Ett annat tips är att vi gjorde en "fotobok" till Alva med foton på henne under en dag på dagis. Vi fotade när vi var där under inskolningen, tex när vi hämtade/lämnade, när hon lekte ute och inne, samling, äta osv. Vi skrev ut fotona och laminerade dem och band sedan ihop dem till en enkel bok. Den hade hon jättemycket i början. Ett misstag som jag tror vi gjorde var att i slutet lägga in foton på mamma, pappa och storebror. För henne blev det nog för mycket påminnelse om hennes saknad av oss. Men för andra barn som inte är lika känsliga tror jag att det kan vara bra.

Namngivning och 3-års kalas

I påskhelgen var det äntligen dags för att fira lillasyster Alva med en namngivningsfest och som vi kombinerade med att fira hennes 3-års dag. Från början var tanken att vi skulle ha haft den här festen lite tidigare, nu är det ett år sedan vi kom hem med Alva. Men det har inte hunnits med men bättre sent än aldrig :)

Man har inte lika bra fokus och mindre tid nu när man har två barn jämfört när vi bara hade Viggo. Men vi lyckades sno ihop det hela till slut. Skickade ut inbjudningskort, bokade lokal, köpte dekorationer, bakade kakor och tårtor, köpte nya finkläder och skor till barnen osv.

Vi hyrde samma lokal som förra gången och ungefär lika många gäster. Som vanligt är jag lite tidsoptimist så även om vi den här gången var en till person som fixade med dukning och dekorationer och vi hade en halvtimme extra på oss så var det precis att vi hann bli klara innan första gästerna kom. På med finkläderna så var vi klara.

Barnen hade hajlajbans i den stora lokalen och sprang runt och busade med varandra. Men vi lyckades få styr på dem när det var dags för vår lilla namngivningscermoni och sätta på dem deras fina hanboks (traditionella koreanska dräkter). Hanboken är jättefin och en fin present som barnen får av sin fosterfamilj vid överlämningen. Men det är inte så lätt att hitta tillfällen när de kan använda dem och de växer ju ur dem fort. Så det känns verkligen roligt att vi har kunnat använda dem vid deras namngivningar iaf.

En namngivningscermoni kan man ju utforma som man vill. Vi gjorde så här: Gästerna fick lite mousserande vin att skåla i, Måns höll ett tal och berättade om vår resa till Alva, vår vän Anna sjöng och spelade piano och jag läste en dikt. Alva är ju 3 år medans Viggo bara var 1,5 år när vi hade hans ceremoni, det var inte lika lätt att få Alva att stå stilla eller bli buren och vara med under ceremoni så det var lite svårt att hålla fokus på det vi skulle göra. Men det blev bra ändå!

Sen bjöd vi på hembakade kakor och tårtor. Viggo som annars är väldigt kräsen när det kommer till kakor älskar den här tårtan och gick och tog om fyra gånger :) Efter fikat fick Alva öppna alla sina presenter. Hon fick mycket hjälp av alla de andra barnen ;)

Tack all släkt och vänner som kom och förgyllde Alvas och vår dag!

3-årig födelsedag och första barnkalaset

 Den 7 april fyllde Alva 3 år. För ca ett år sedan firade vi vår första födelsedag, Alvas andra, tillsammans. Nu firade vi vår andra födelsedag, Alvas tredje, tillsammans. Då på ett hotellrum i Seoul med en annan svenska familj som hämtade sitt första barn. Nu hemma i Lomma med storebror Viggo.

På själva födelsedagen firade vi bara i vår familj. Släkten skulle ju fira henne sedan i samband med namngivningen. Hon fick sina paket på morgonen innan dagis och på kvällen åt vi pizza som hon gillar. På lördagen kom mormor och hälsade på och hade med sig presenter. Alva återberättade detta sedan när man pratade med henne om hennes födelsedag, "mormor paket tack så mycket" :)

På söndagen hade vi bjudit hem några kompisar på barnkalas. Det är inte alla som har barnkalas redan när de fyller 3 år men när Viggo fyllde 3 så hade vi det, jag älskar kalas och tillfällen att fira och hade längtat efter att få fira mitt första barn med ett barnkalas. Och vi kunde ju inte vara sämre med Alva, då fick vi ju göra samma sak för henne. Hon tyckte att det var väldigt spännande och hade inte ro att sova middag innan kompisarna skulle komma.

Efter lite fika och glass lekte de en stund inne sen hade vi tur med vädret så vi kunde vara ute i trädgården och leka. Sen avslutades kalaset med den klassiska fiskdammen. Mycket nöjda och glada barn, speciellt födelsedagsbarnet!

1-årig fådelsedag

Jisses vad tiden springer iväg! Vi var mitt uppe i inskolningen på förskolan när vi hade vår första fådelsedag med Alva, den 5 april. Och sen hade ju Alva sin födelsedag den 7 april, pappa Måns var bortrest och vi hade ett barnkalas att förbereda inför. Så jag missade helt att skriva ett inlägg om det här :O

Det känns som det var en evighet sedan vi var i Korea och vår familj blev komplett. Ett år går fort speciellt när man har barn. Och det är fantastiskt hur anpassningsbara barn är. Det har hänt jättemycket sedan vi kom hem med en ledsen och deppig Alva. Nu är hon en trygg, glad och redig stor tjej på 3 år. Hon har fortfarande sin starka egna vilja och envishet men vi har lärt känna varandra bättre och hon förstår språket nu vilket underlättar mycket.

Syskonrelationen är också bättre. De har börjat hitta sina roller nu och kommer mycket bättre överens. De leker och har roligt tillsammans mer nu också.

Vi brukar inte fira fådelsedagen på något speciellt sätt med barnen. Vi får väl se om vi gör annorlunda när de blir äldre om de vill det. Fådelsedagen kan ju förknippas med en jobbig och sorglig förlust och separation. Man kan ju fira en familjedag när man kom hem till Sverige ist :) Alvas fådelsedag, födelsedag och hemkomst-/familjedag sammanfaller ju nästan med varandra, 5, 7 och 8 april. Så då blir det ju så att vi fokuserar på hennes födelsedag.

Vi är så glada och tacksamma över att vi har fått våra längtansbarn till slut! Det är inte lätt alla dagar att vara småbarnsförälder men den glädje, skratt och kärlek de skänker oss är ovärderlig. Tack våra fina barn för att vi fick just er!